” I begynnelsen fanns ordet ”

För länge, länge sedan, före jorden var skapad, fanns det bara luft och vatten. Luftens dotter, Ilmatar, var god och vacker men mycket ensam. Hon längtade efter ett liv, hon längtade efter ett barn.

Tankarna och längtan tyngde henne så pass att hon sänkte sig mot havet där ljudet av vågorna lockade henne och de starka strömmarna förde henne djupare ner i ett oändligt hav. Hon saknade luften. I sin förtvivlan grät Ilmatar och bad en bön om ett liv om att få ett barn. Hon bad till den högste av alla gudar, Ukko, som bar upp hela himlavalvet.

En fågel, en and flög plötsligt runt henne. Anden verkade orolig och och flög länge hit och dit, hon ville nog lägga ägg men det fanns inget land att bygga sitt bo på. Ilmatar förstod andens oro och ville hjälpa henne. Ilmatar höjde sitt knä ur havet så att anden kunde bygga sitt bo på hennes knä. Där värpte anden sju ägg, sex av guld och ett av järn. Fågeln började genast ruva äggen. Snart kändes  andens kropp alltför varm för Ilmatars knä och hettan gjorde att det ryckte till i knäet. Äggen rullade ner i vattnet, där de gick sönder.

Äggen förstördes inte, de förvandlades. Av bitarna växte det fram något stort och vackert. Av äggens nedre del skapades jorden och av den övre delen himlen. Av gulan skapades solen som lyser om dagen och vitan förvandlades till månen som lyser om natten. Det spräckliga på skalet blev stjärnor på himlen och de matta fläckarna blev mörka moln i rymden.

En skapelseberättelse fortsätter….varje dag är en skapelse….alla människor skapar just nu en värld att leva i.

Ett av de sju äggen förstördes aldrig och har länge, mycket länge följt

havsströmmarna………… långt senare i tiden ………….när Xenia under en skogspromenad upptäckte något som glittrade till på bottnen av ett tjärn i Eckerö,  hon kunde tydligt se formen av ett ägg, ett ägg i förvandling. Xenia tänkte, kan det vara ett av de sju äggen, som anden en gång värpte på Ilmatars knä?

Texten är inspirerad av boken Kalevala berättad för barn av Eli Margaretha Wärnhjelm. Sång nr.1

”Alussa oli sana”

Kauan kauan sitten, ennen kuin maa oli syntynyt, olemassa oli vain ilmaa ja vettä. Ilman tytär, Ilmatar, oli hyvä ja kaunis, mutta hyvin yksinäinen. Hän kaipasi elämää, hän kaipasi pientä lasta.

Ajatukset ja kaipaus saivat hänet laskeutumaan meren äärelle aaltojen kohinan houkuttelemana, vahva virtaus vei hänet yhä syvemmälle äärettömässä meressä. Hän tarvitsi ilmaa. Epätoivoissaan Ilmatar itki ja rukoili elämää ja lasta. Hän esitti rukoksensa kaikein korkeimmalle jumalalle Ukolle, joka kantoi koko taivaan kantta.

Yht’äkkiä lintu, sotka lensi hänen ympärillään. Sotka oli levoton ja lensi pitkään edestakaisin, se  etsi paikkaa minne laskea munansa, mutta missään ei ollut maata, johon rakentaa pesä. Ilmatar ymmärsi sotkan ahdistusta ja halusi auttaa sitä. Ilmatar nosti polvensa merestä, jotta sotka rakentaisi pesänsä polvelle. Sotka laski seitsemän munaa pesäänsä, kuusi kultamunaa ja yhden rautamunan. Lintu ryhtyi heti hautomaan munia. Sotkan ruumis lämmitti Ilmattaren polvea niin, että polvi alkoi vapista. Munat vierivät veteen ja rikkouivat.

Munat eivät tuhoutuneet, vaan muuttuivat. Palasista muodostui jotakin suurta ja kaunista. Munien alaosista kehkeytyi maa ja yläosista taivas. Keltuaisesta tuli aurinko, joka paistaa päivisin, ja valkuaisesta syntyi kuu, joka loistaa yöllä. Kuorten kirjavista pilkuista tuli taivaan tähdet, ja himmeistä täplistä avaruuden pimeät pilvet.

Luomiskertomus jatkuu… jokainen päivä on uusi luomus… kaikki ihmiset luovat juuri tällä hetkellä maailman, jossa voi elää.

Yksi muna ei koskaan rikkoutunut ja on kauan, hyvin kauan kulkenut merenvirtausten mukana…… kauan myöhemmin…… Xenia kävellessään Eckerön metsässä näki jotakin kimaltelevaa metsälammen pohjalla, hän näki selvästi munan muodon. Xenia ajatteli, olisiko tämä yksi niista sotkan seitsemästä munasta? Yksi niistä, jotka sotka muni Ilmattaren polvella?

Inspiraatio saatu kirjasta ”Kalevala berättad för barn”, kirjoittanut Eli Margareta Wärnhjälm, laulu nro 1.

" In the Beginning was the Word.."

A  very long time ago, before Earth was created, there was only air and water.

The Virgin of the Air, Ilmatar, was good and beautiful but very lonely.

She was so oppressed by thoughts and yearning that she descended into the Sea enticed by the sound of the waves  and was brought deeper down into the endless Sea.

She missed the Air. Ilmatar cried in dispair and said a prayer wishing for a life and a child. She said her prayer to the highest of all Gods, Ukko, who carried the whole firmament.

A bird, a duck, was suddenly flying around her. The duck seemed uneasy and was flying hither, thither, for a long period of time, she surely wished to lay her eggs but there was no land to nest upon. Ilmatar understood the worry of the duck and wanted to help her.

Ilmatar raised her knee out of the Sea so the duck could build her nest on her knee.

There the duck lay seven eggs, six golden ones and one made of iron.

The bird immediately started to sit on her eggs. Soon the body of the bird was heating Ilmatar's knee too much and the heat made her knee twitch. As a consequence of this the eggs rolled into the Sea, where they broke.

But the eggs were not destroyed, they transformed. Something big and glorious grew out of the fragments.

The Earth was created from the lower parts of the eggs and the Sky was created from the upper parts.

The Sun shining in the days was created from the egg yolks and and the Moon lighting up the nights was created from the whites. The speckled pattern of the egg shells turned into the stars in the Sky and the matt spots became the dark clouds in Space.

The story of Creation continues... Every day is a new creation...this very minute all people are creating a world to live in.

One of the eggs was never ruined and was for eons  travelling  the currents of the Oceans.....

Much later in time Xenia was walking the woods when she discovered something glistening at the bottom of a small lake in Eckerö; she could clearly see the shape of an egg, an egg in transformation.

Xenia wondered whether this could be one of the seven eggs that the duck had laid on Ilmatar's knee?

This text is inspired by the book Kalevala, narrated to children by Eli Margareta Wärnhjelm. Poem number 1.